Visar inlägg från oktober 2011

Tillbaka till bloggens startsida

ITP Upp som en sol........

.......och ner som en pannkaka!

Ja, precis som vi anade, så har värderna sjunkt drastiskt, från 130 för tre veckor sedan till 23 idag :(

Jag vet inte hur ni andra som har barn med ITP upplever det, men vi kan märka när värderna går ner bara på Simons sätt tycker vi.
När värderna sjunker är en annars glad och sprallig kille, arg som ett bi, kall om händer och armar, lite blek och ofta mår han illa för ett ögonblick och sedan kommer såklart alla blåmärken och de små lila-röda prickarna. Är det någon som känner igen det?

Trots de dåliga värderna idag tror vi ändå att de har gått upp sedan i helgen och hoppas dom fortsätter med det.

ITP Tillbaka på platsen där det "startade"

Igår tog vi steget och åkte till simhallen där jag för ca 11 månader sedan fick panik, när Simon blev riktigt dålig.......läs mer i det första inlägget längst ner på sidan HÄR .
Det var första och då sista gången vi besökte denna simhall......tills igår.

Simon kände igen sig när vi kom till parkeringen och kommenterade det hela med:
-Nej mamma, inte denna simhallen, vi tar den andra istället. Du vet jag skakade och blev så sjuk här.

Hade jag fått välja, så hade vi faktiskt gjort det, men nu stämde inte deras öppentider med oss, så det fick bli Håsten i Varberg.......fast det var nog bara nyttigt för både mig och Simon :)

Efter flera timmars vattenlek var Simon, Leo och Rasmus överrens om att det var helt klart en av de bättre simhallarna vi har i närheten :)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

ITP Åsså gick det ner :(

Ja, som sagt så var Simons värden jättebra i förra veckan, men dessvärre, så har dom sjunkt igen och han har en massa blåmärken :(

När man får det där beskedet att värderna är så bra, så känns det som om att:
NU ÄR DET ÖVER!!
Fast man VET att värderna lika gärna kan sjunka igen och man försöker att tänka på det.....men vad ledsen man bli när alla blåmärkerna kommer och det är ett faktum :( .

Jag försöker att rycka på axlarna och tänka att:
Ja, ja, det var väl det jag visste, för bra för att vara sant.
Sedan går jag runt med ett léende och låtsas att allt är som vanligt. Men när jag minst anar det, så ramlar känslorna över mig.
I tisdags när Simon kom till dagis och jag berättade för personalen att värderna var sämre igen, så kom klumpen i halsen och  när jag tittade på min underbara lille buse hade jag väldigt svårt för att hålla tillbaka tårarna.......varför han, varför barn och ungdomar! :(

MEN, nu är jag ju "känd" för att försöka se posetivt på saker och ting OCH mina kära vänner det kunde ju varit värre, mycket värre.

Nu blir det att hålla ett extra vakande öga på honom och hoppas att värderna skjuter i höjden igen :) och under dessa snart 11 månader med ITP, så har Simon mognat otroligt mycket och VET att han måste vara extra rädd om sig när värderna är sämre och det kan jag ju säga, att så var det inte i börja då det var full gas och många sjukhus besök periodvis ;)